PHOENIX

Mitt liv - på mitt sätt. Jag är ett stolt original i en värld full av kopior. Oavsett vem DU är så ska du sannerligen känna dig välkommen till mig!

Vilken sommar! Ojojoj....

Publicerad 2020-06-24 07:14:00 i Allmänt, Dagbok, Studier och jobb, hopp, hål i mitt inre, tamigtillbakatilllivet,

Ja, denna sommar blir sannerligen inte som andra. Plugga heltid och jobba på schema. Väntar fortfarande på beslut från CSN. Jag ber och hoppas att min SJUNDE!!!! överklagan ger resultat. Försöker hålla sinnet neutralt och inte ha några förväntningar för att lindra smällen om det  skulle bli ett negativt besked som då innebär att resten av året kommer bli som sommaren: 100% jobb och 100% studier utan lov fram tills skolans slut i December. En dag i taget! Inte ge upp!!! Det kommer inte ens hända. Jag är sådan som person att bestämmer jag mig för något så blir det så. No matter what!
 
Det som är i mina tankar nu är att Marcus och Emma, och jag hoppas att Bella också följer med, kommer hit till den konungliga huvfudstaden. Jag har några kul överraskningar på lut och tänker intre skriva ett ORD om det förrän de varit här. 
 
Att krama den man älskar mest av allt. Att säga orden JAG ÄLSKAR DIG och mena det så det känns i hela ens väsen. Det är så svindlande att jag inte finner ord. Älskade vänner. Håll hårt i dem ni älskar. Låt inte vardagen ta över och orden om omsorg och kärlek få stå åt sidan. Stolthet är också något som kan förgöra och förstöra. Jag har märkt att stolta människor ofta har svårt att uttrycka känslor i ord. Varför är det så? Jag tror det handlar om sårbarhet. Förr var jag sådan. Bättre fly än illa fäkta. Jösses så tiden här i Stockholm har förändrat mig. På så många plan att jag faktiskt, i skrivande stund, håller på att lär känna mig själv på nytt. Jag håller på att bli den jag var menad att bli och jag tycker om det jag upptäcker. Jag vilar i nåden att våga stå upp för mina gåvor och mina mänskliga kvalitéer och faktiskt våga uttrycka i ord det jag verkligen kan. Jag ser tydligt mina brister och läker de sår som bristernas dolk skurit i både mig och många runt mig. Det kommer en dag då jag ska göra bot. Den dagen vet bara jag och dem det gäller. Nu är jag i den tunga processen att förlåta och kasta bort det som ord och handlingar andra skadat mig med. Jag är säker på att några av dem som TROTT att de hjälpt mig, vetat bättre, givit mig "tuff kärlek" har haft förutfattade meningar och givit domar de inte ens har stoff att döma utifrån. Men, det får stå för dem. 
 
Mänsklig utveckling. Vad ryms i en människa? Jo, Katedraler... valv efter valv... Älskade Tranströmmer. Här kommer ett fint avslut på denna morgonblogg som den oerhört älskade Tranströmmer har skrivit om just människan och dess inre katedraler. 
 

Romanska bågar

"Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
    i halvmörket.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och 
    Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt."

 

Tack för att just DU läser. Tack för att just DU tar till dig orden. Tack för att DU just nu i denna stund berikat mitt liv. 

//Christine

 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Christine

Work in progress...

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela