PHOENIX

Vad jag älskar dessa jobbiga AA-möten.

Det är så befriande att alla verkligen är butalt uppriktiga och ärliga. Man hör glädjeämnen, ånger, oro, sorger, lycka, hopp, tillit, tilltro och inte minst alla dessa delningar om sann vänskap. 

 

Sann. 

Det är något jag vill vara.

Sann.

 

Det är jägarns så svårt ibland. Inte minst när jag skäms för det faktum att jag ÄR alkoholist. Ofta vill jag fly och gömma mig bakom förklaringar och ursäkter till VARFÖR jag blev det.

 

Men... det var JAG som gjorde valet att dricka. Det var JAG som medvetet tog till ölen som en sköld för att slippa känna, slippa möta verkligheten. Mycket medvetet inhandlade jag och drack mina folköl. 

JAG.

 

Det första steget i AA är att erkänna att jag tappat kontrollen och är maktlös inför den lömska fiende, tillika nervgift, som kallas alkohol. 

Första steget var för mig bearbetat i ett par års tid men ändå inte så djupt att jag valde att ta kampen det innebär att sluta dricka.

 

Föreställ dig att du varje kväll i 19 år ätit kvällsmat för att stilla din hunger. Kanske en kopp med kvälls-te eller en kopp varm chocklad. Det blir en ritual. 

Tar någon ifrån dig din kvällsmat uppstår ett tomrum inom dig. Eller hur?

 

För mig var kvällsmaten folkölen. Ljudet av att öppna burken fick mig direkt att varva ner. Det var som en signal till hela mitt väsen att "Nu får du skuta prestera Christine". 

En sån befrielse. 

 

Dynamit-Harry i Jönssonligan beskriver det så väl när han i nån scen längtar efter en klunk kall öl:

"Först det där ljudet när man öppnar burken, sedan känner man den porlande, ljuva ström av friskt, kallt öl strila ned i halsen och hela kroppen fylls av frid...."Och så vidare....

 

Låt oss nu återgå till din kvällsmat  (eller vilken rutin du nu har på kvällen för att varva ner).

 

En dag så bestämmer du dig för att sluta med denna ritual. INGEN mer kvällsmat för dig. Inte någonsin mer.

 

Vad ersätter du det med?

 

Läsa "en god bok"?

Ta en promenad i den härliga kvällsluften?

Se ett käckt program på TV? (Gärna om inredning eller husköp....)

 

Jag vet inte vad just Du skulle ersätta det med.

 

Men EN sak vet jag.

Det skulle bildas ett tomrum inom dig. 

Ett gapande hål som måste fyllas med något för att lindra suget, saknaden den obarmhärtiga längtan som du varje dag varit van att självklart stilla med din kvällsmat. 

Men omedvetet!

 

För det är för när du TAR  BORT en självklar vana som du inser att DU VILL HA DEN.

 

Oavsett om du väljer att dricka ett glas vatten, eller lyssna på meditation i lurarna, eller ser på Ernst på TV ...o.s.v. så kommer du inte känna dig hel. Du kommer må dåligt för att något saknas.

 

Vi mäniskor är - och förblir - vanemänniskor.

 

Varför babblar jag om detta nu då?

Jo, för det är mitt i detta jag befinner mig nu. Var jag än sitter, ligger, går och står - så göt jag den med ett stort nedrans hål i mitt inre.

 

Om DU hade ett hål i ditt inre, vad skulle DU fylla det med?

 

//Christine