PHOENIX

Jag som hade tänkt mig att vara duktig och blogga minst en gång varje dag. Men så råkade  det bli målningar i parti och minut. Just nu jobbar jag med två väggmålningar paralellt och har ett beställningsjobb på en tredje. Att måla just på väggar är skrämmande och samtidigt oerhört fokuserande och roligt. Jag har absolut inga förlagor att gå efter, där jag kan leta skuggor och specifika drag, nej endast en stor vägg som förväntas målas av mig. Läskigt. 

 

Idag ska jag hem till en vän och plugga nervsystemet. Vännen - världens mysigaste. Nervsystemet - världens krångligaste. Kan någon tala om för mig varför allt, precis allt i kropppen, ska heta något outtalbart latinskt som ite en människa i världen kommer ihåg utan en rejäl hjärntvätt? 

 

 

Därefeter ska jag hem och försöka att inte måla utan bara svida om till mjukisar och morgonrock, kolla film och bara mysa. 

 

Men, med lite tur och en rejäl dos vanvett så hörs vi mer under dagen. 

 

Lev på - livet är nu. 

 

Christine