Långt, långt bort...
Livet tar, som bekant, sina vändningar.
I veckan tar jag ett enormt steg mot drömmar jag trodde bara skulle förbli drömmar - men nu finns chansen att uppnå dem.
Att jag och min make, ska gå skilda vägar, ´verkar göra folk tokiga. Är det ni eller vi som lever tillsammans? Vi tänker vara de bästa av vänner - och ÄR verkligen det. Så, jag beklagar - det finns inget elände att gotta sig i.
Inom bara en månad så har jag körkort och dessutom försvinner utomlands med min bästa, bästa vän. Ska bli roligt, äventyrligt och galet. Precis som vi vill.
Och så har jag något att säga till en specifik person, du vet vem du är: Jag vill leva NU och inte vara otrygg. Punkt! Det får du leva med och om du väljer att vara "svår" och märklig - så är det ditt val . Men du kan inte räkna med mig i det. Du har bränt på tok för många broar - och DET vet du.
Och folk... nej... ni har fel. Ingen idé att starta skvaller eller liknande. Ni har fel.
Nu, planering inför första utlandsresan - Dublin. Massor med upplevelser att upptäcka och planera! I LOVE IT!!!
