PHOENIX

 

ALLT går långsamt. Ovanligt. Dessutom har jag blivit fläckvis folkskygg. Bara människor jag kan vara helt mig själv med klarar jag av - i små portioner. 

 

Jag får mycket tid att fundera, resonera och försöka lära känna den "nya" Christine som jag inte riktigt mött innan. 

 

Jag saknar min "skrynklare" nåt enormt och hoppas vi på nåt vis kan snackas vid igen. Han var verkligen precis som en polare. Märkligt. Ibland så känns det verkligen så.

 

3.30 vaknade jag idag. 

 

Efter frukost och träning blir det nu att fortsätta adventspynta. Herregud, förr i tiden hade jag gjort det på nån timme - i alla rum. 

 

Jobbigast är att jag inte kan planera något. För jag vet inte nu om jag orkar något om tio minuter. Eller om jag får en passionerad energi då jag både kan baka och sortera strumpor...

 

Nu ska jag se fortsättningen på Modus. Har ni inte sett den serien - ge den en chans. Svinbra. 

 

Nu ska jag bara hämta tändstickor så jag kan hålla ögonen öppna.