Ett viktigt beslut taget igen.
Jag var på gymet, sisådär halvtaggad, och blev klar långt före Reine. Så jag tog en promenad i regnet. NMed huvan uppdragen så slog det mig en skrämmande sanning som jag undermedvetet vetat så länge...
I mitt liv har min snällhet förstört så mycket. Mardrömslikt mycket. Men, jag har ju inte trott att det var fel och det har gett mig bra saker också såklart.
Tålamod.
Jag vet inte hur många MÅNADER jag stått och väntat på en nära vän genom åren. Alltid funnits där och alltid panikrusat till hens hjälp. För... det har varit självklart.
Jag har, tragiskt nog, varit gift 4 gånger och inte EN ENDA gång har jag fårr en möhippa som mina vänner ordnat. Inte en enda gång.
Min mamma däremot... Hon har ihärdigt överraskat mig och dragit med sig de som velat vara med och fira mig.
Min mamma är min hjäte och min förebild.
Så, detta beslut är att inte bara ge, ge, ge, ge till människor. Det är ta mig FAN på tiden att jag får omsorg utan att behöva be om det. Det är förnedrande.
Som LOK så fint uttrycker det i sina en av deras texter: "Nu är det jag och endast jag!"
