PHOENIX

Är en en sån där fantastisk tunnel som dyker upp ett par gånger om året. En tunnel där målet är det viktigaste i ens vardagliga prioriteringar och allt annat blir i någon diffus andraprioriterad dimma. 

 

Idag är en dag där jag ska hinna med både jobb och privatliv.

 

Ett virrvarr av julberättelser surrar i mitt huvud. De sista veckorna har jag läst allt ifrån Lovecrafts, Tranströmmer, Dickens, Kafkas tolkningar, av julen, till Astrid Lindgren, små barnramsor, pekböcker och allt ni kan föreställa er om julens bestyr och återgivningar. 

Detta virrvarr ska idag summeras på något vis och sluta i mellantexter till vår julkonsert med kören.

Så, jag och stadsbiblioteket kommer vara bästa vänner idag.

 

En andventskalender till konfirmanderna ska också göras klart.

Varför har vi de traditioner vi har och hur kom de till, ska jag försöka utröna på ett konfirmandvänligt vis.

 

Jag ÄLSKAR folklivsforskning och tradition. Min stackars son har hela livet fått genomlida kuriosa vid de flesta tillfällen:

 

"Marcus, Vet du varför vi äter julkorv? Vet du varför vi bakar pepparkakshus? Vet du hur glöggen kom till? Mandeln i gröten är för... Du ska veta att färgen röd inte är en självklar julfärg... Minns du varför vi firar Lucia i Sverige men inte i övriga världen? Vad betyder förresten hennes krona, minns du det? I tyskland hängde granen i taket upp och ner... De gamla vikingarna... När kung Vasa tyckte att... "

 

och så där håller jag på.... 

Högtid efter högtid. År ut och år in.

Stackars min son.

 

Men... så sätter jag mig till bord med min egen mor.

 

"Christine, vet du att förr i världen så brukade man ..."

 

... och så är det hela i gång.

Precis på samma sätt som jag håller på med Marcus och alla andra i min närhet hemma.

Och så kommer säkerligen Marcus vara när han blir äldre - för så har vår familj alltid hållt på.

 

Hoppas er måndag (Ni vet väl att det är månens dag....?) blir jättefin.