Tröttsamheter
Nu var det längesedan jag skrev.
I typisk Larbringsk anda har det varit en väldigt märklig period.
Jag förbereder för en utställning som har varit väldigt smärtsam att genomföra. Jag är fortfarande inte klar men allt förarbete och alla studier innan har drabbat mig djupt och hårt.
Men, hur ska jag annars städa i "min ryggsäck"?
Denna kreativa period har varit jobbig men jag tror mycket har med ämnet att göra.
Det har dragit mig ner något oerhört i mitt eget inre och tvingat mig att möta mitt förflutna.
Jag, som hatar minnen mer än allt annat på jorden...
Men igår vände det. Jag går mycket sakta uppåt igen och den rastlösa själ jag är vill att det ska gå mycket snabbare.
Jag gjorde en helomvändning igår och efter att det sista riktigt stora störningsmomentet försvann ur mitt liv i förrgår så var det lättare att vända skutan rätt.
Ni vet det där om att en konstnär lider....
Det är sant. Och...
Många skulle säkerligen jämföra en kreativ period med en manisk.
Kanske. Det är nog så - med skillnaden att en kreativ period inte medför att jag missköter t.ex. arbete m.m.
Men det är helt enkelt priset jag får betala för att ha de gåvor jag har. Ibland önskar jag att jag inte hade dem. Ibland önskar jag att jag vore en sån där typisk medelsvensson som nöjer sig med det som är lagom.
Det kommer jag aldrig att göra.
Tyvärr.
Men, jag måste ta mig genom denna utställning. För min egen skull. Jag vet att jag därefter kommer kunna sova och äta igen.
Som tur är avbryts min semester på söndag.
Just nu längtar jag efter jobbet.
Jag tycker om att balansera min tillvaro med det strukturella på jobbet och det fria på fritiden.
För mycket fritid gör mig uttråkad.
Ett rätt deppigt inlägg idag.
Tja.. livet är sånt ibland.
Nu vill jag bara ha vardag.
För jag är trött, tänker för mycket, äter för lite och det är inte hälsosamt på något plan alls.
Dessutom... Jag är den enda i Norra Europa som lyckats att bryta min tå genom att dra ner rullgardinen....
Det säger en hel del...
Over and out!
